fredag 30 oktober 2009
Upplagd av caisa kl. 23:22 0 kommentarer
Fredag
Visst é hon söt. Det tycker i alla fall vi. vad hon är för ras vet vi inte riktigt. Mamman är en katt som antagligen har blivit utslängd av sina förra ägare och bestämt sig för att flytta in hos sin nuvarande familj. Hon är en gråblå skönhet. hon har inte lång päls men den är väldigt mjuk. Pappan har de ingen aning om. Det är en charmör i byn. det vi kan se är att antagligen blir hon långhårig. Det får tiden utvisa.
Från början var det ju tänkt att jag skulle ha den här bloggen för att skriva om mina tankar när det gäller min viktminskning som jag ju bestämde att jag skulle klara av denna gången. Men jag kan glömma att jag når min målvikt till nyår som jag ju hade som mål. Kanske nästa nyår. Så under en peroid kommer jag nog inte att skriva så mycket om juste det. Och kanske inte vara här så ofta. Det känns som om tiden inte riktigt räcker till, men jag kommer att skriva med jämna mellanrum så håll utkik så hörs vi snart igen! Kram till er!
Upplagd av caisa kl. 08:08 1 kommentarer
onsdag 21 oktober 2009
Gnäll!
Jag kan börja med att säga att vill ni inte höra på mina klagomål och tycker att jag gnäller för mycket så ska ni inte läsa vidare. Den här bloggen är för mig och jag skriver det jag känner just nu.
Idag har vi haft möte på jobbet och nu mår jag skit. Jag är så trött på folk som gnäller en massa, men sen när det kommer till kritan inte kan stå för vad de säger eller tycker.
Därför blev det så idag att det som kom upp och som då jag sa naturligtvis fick mig att verka dum i huvudet och som världens gnällmåns. Varför kan ingen ställa sig upp och säga att; Jag håller faktiskt med dig. Nej, för det vill man inte .Man är rädd för vad som ska hända. Ja, det är jag också. Jag vill inte heller vara ovän med någon, men det heter att vi ska vara ärliga och ha en rak kommunikation. Säkert! Det är lätt att snacka, men svårare att efterfölja tydligen.
Men säg vem som har sagt de här sakerna som kommer upp, får jag höra. Men det kan jag ju inte. Då sviker jag mina arbetskollegers förtroende. Och vad får jag för att jag är snäll mot dem. Ingenting. Inte ens en klapp på axeln och ett uppmuntrade ord som; Tack för att du inte sa något.
Någon annan har sagt en sak innan men säger något helt annat idag, vilket får mig att verka som en idiot..
Och visst kan man uppfatta saker fel, men om det nu är så att man gjort det, hur svårt är det då att säga; Förlåt, det var inte meningen att du skulle uppfatta det så. Hur svårt kan det vara att erkänna att man gjort fel.
Jag vet ärligt talat inte om jag orkar gå tillbaka dit igen. Det känns som om det kan kvitta. Det är ändå ingen som bryr sig.
Jag känner bara för att sätta mig ner och gråta, men inte ens det kan jag göra för snart kommer min familj hem och då måste vi ha mat, det ska läsas läxor och allt annat som måste göras.
Det värsta är att det antagligen kommer att gå ut över min familj, min stackars man och mina älskade barn.
OCh nu började jag gråta.........
Varförmåste livet vara så svårt hela tiden? Kan det inte ens en enda gång gå min väg?
Och vem ska jag prata med? Jag orkar inte gnälla varje gång jag pratamed någon av mina kompisar? De orkar snart inte lyssna längre.
Usch, vad jag är patetisk, sitter här i min ensamhet och gråter.
Hej så länge och en stor kram till alla er som orkade "lyssna" på mitt gnäll!
Upplagd av caisa kl. 17:17 2 kommentarer
tisdag 20 oktober 2009
Jobb, sjukdom och jul
och jag nyser hela tiden. Jag får hoppas att jag slipper feber åtminstone så ska det nog gå bra.
Upplagd av caisa kl. 08:05 3 kommentarer
torsdag 15 oktober 2009
Torsdag
Ja, då har den här veckan snart gått. Emil är fortfarande dålig så i natt har jag varit hemma för vård av barn. Har även fått komma lite senare till jobbet ett par dagar för att få det att gå ihop.
Igår hade vi schemamöte...igen... med jobbet. vi håller på att ändra våra schema och det är inte lätt, men det känns som om det kommer att bli bra. Jag hade gärna återgått till tvättstugeschema för om man får ett kasst schema ena perioden så kan man få ett bättre nästa period och man kan stå ute med ett kasst schema isex veckor, men inte hur lång tid som helst. Men tyvärr är inte alla i arbetsgruppen med på detta så då blir det tyvärr inget.
Jaja, vi får hoppas att alla får ett drägligt schema.
Efter mötet var det jobb där jag fick jobba själv ett par timmar eftersom den andra personalen var sjuk och bemanningen inte hade någon att skicka direkt. Så efter en stund kom huvudvärken smygande. Kan ju bero på vaccinationen också eftersom just huvudvärk ju är en av biverkningarna. Som tur var så hade vi fått in en vikarie till min natt eftersom jag behövde vara hemma med Emil så jag kunde gå hem och lägga mig.
Jag la mig på min spikmatta och om det var den som hjälpte vet jag ej, men i morse vaknade jag utan huvudvärk och när har det hänt sist att jag bara har haft huvudvärk i en dag.......
Oavsett vilket så kommer jag att prova nästa gång också och vara tacksam för varje gång det går över så snabbt.
Idag ska jag försöka komma ut en stund i det fina vädret om Emil orkar och i em är det utvecklingssamtal med äldsta dottern.
I morgon är det jobb igen och sedan jobb hela helgen. Verkligen något att se framemot, eller hur.
Det är ju inte så kul så här innan, men när man väl kommer dit så går det rätt fort.
Hej så länge!
Upplagd av caisa kl. 08:18 1 kommentarer
tisdag 13 oktober 2009
Ännu en helg över
Ja, då var den här helgen också över. Jag har varit ledig i fyra dagar, men det känns inte så. Tiden går så himla fort. I lördags var vi iväg för att köpa skor till barnen. Tror ni hittade några? Nej då. Inga alls, så nu måste vi iväg igen.
Upplagd av caisa kl. 13:28 0 kommentarer
onsdag 7 oktober 2009
Vaccin eller inte vaccin
Ja, nu har vi fått papper om förfrågan om våra barn ska bli vaccinerade och vi har bestämt att våra barn ska vaccineras. Är vi skurkar för det? Ja, en del tycker det. Hur ska ni göra? Jag vågar inte riskera att mina barn blir super sjuka eller tom dör.
Kanske är jag extra känslig efter förra sommaren när Julia höll på att dö av hjärhinneinflammation, men jag vågar inte ta den risken. Visst finns det biverkningar av vaccinet, men det finns det på alla mediciner, mer eller mindre.
Jag ska själv också ta det pga av mitt jobb. Eftersom jag jobbar inom vården är jag i proritet grupp 1.
Det finns nog lika många åsikter i den här frågan som det finns människor och alla får naturligtvis göra som man vill.
Just nu är både Julia och jag sjuka. Dock inte i svininfluensan, men Julia är dålig redan nu. Hur dålig ska hon blli om hon skulle råka få svininfluensan. Nej, det vill jag inte utsätta henne eller någon av de andra för.
Ha en bra dag//Caisa
Upplagd av caisa kl. 10:26 1 kommentarer
